Rakubränning har vi hållit på med i många år och det är alltid lika spännande. Alla elementen blandas, Eld, Luft, Vatten och Lera i en och samma process. Raku är en gammal japansk keramisk metod. Med speciella glasyrer, mycket snabb bränning och reducering skapas de typiska effekterna, krackeleringar, skiftningar, metallisk lyster och det typiska svarta godset. Från början brände vi bara under skördefesten här på Öland. Det passade bra med eld, rök och drama i höstmörkret.
Numera gör vi det även andra delar av året. Ibland kan man vara med och måla något eget. När glasyren har torkat sätter vi in det i gasugnen utomhus. Här bränns den snabbt upp till 900 grader under ca en halvtimma. Sen tar vi ut det glödande godset och lägger ner det i tunnor med sågspån. Det är nu det händer. Sågspånet tar eld och suger upp allt syre och skapar en reduktion. Det är här effekterna uppstår.
Enligt traditionen den förste raku-mästaren Chojirō (長次郎) till Japan med sin familj från Korea på 1500-talet, för att arbeta som taktegelläggare på shogunens slott. Hans första bevarade utsmyckning i form av ett glacerat lejon, tillverkades 1574 och hans första Rakuskål är daterad till 1579.[1] Fram till denna tid hade hovets och adelns tekeramik bestått av dyrbart importerat porslin, t.ex. kinesiskt Mingporslin. Detta hade retat en av shogunen Oda Nobunagas temästare Sen no Rikyū. Rikju arbetade med planen att vem som helst i samhället skulle kunna njuta av en teceremoni. Han sökte därför efter enkla redskap som alla hade råd att äga. En enkel skål, ett rent tygstycke och bra vatten var allt som skulle behövas